I DETTA AVSNITT

Relaterade artiklar
Inga data hittades

Epilepsi är en kronisk icke-smittsam hjärnsjukdom som kan drabba människor i alla åldrar. Läs vidare för att lära dig om de viktigaste typerna av epileptiska anfall, hur de påverkar människor och hur epilepsi diagnostiseras och behandlas.

När din vårdpersonal har bestämt dina specifika behov kan de ge råd om den produkt som bäst passar dina behov och ditt tillstånd.

Vad är epilepsi?

Epilepsi är ett neurologiskt sjukdomstillstånd som påverkar hjärnan och nervsystemet. Epilepsi anses vara ett ”spektrumtillstånd” eftersom det har många orsaker och flera olika typer av anfall och dess svårighetsgrad och inverkan kan variera från person till person, med en mängd gemensamma tillstånd.

Personer med epilepsi tenderar att uppleva frekventa anfall, vilket orsakar en stor mängd symtom, från att bli stel eller att stirra tomt framför sig till okontrollerbara skakningar eller ryck.

Epileptiska anfall börjar i hjärnan och orsakas av en störning i hjärnans elektriska aktivitet. Andra typer av anfall som de som orsakas av lågt blodsocker eller hjärtproblem är inte epileptiska anfall.

Vilka är de viktigaste typerna av epilepsi?

Det finns många typer av epilepsi, inklusive fokal epilepsi, generaliserad epilepsi och kombinationer av generaliserad och fokal epilepsi. Din läkare kommer att utreda typerna av anfall som uppkommit och vad som ligger till grund för klassificeringen av typen av epilepsi[1].

  • Fokal epilepsi – när anfallen kommer från ena halvan av hjärnan, såsom fokalt anfall utan påverkan på medvetandet och fokalt anfall med påverkat medvetande (se nedan för mer förklaring om de olika typerna av anfall).
  • Generaliserad epilepsi – när man upplever en mängd generaliserade anfall som börjar i båda hjärnhalvorna. Dessa kan inkludera absensanfall, myoklona, atoniska, toniska och tonisk-kloniska anfall.
  • Kombinerad generaliserad och fokal epilepsi – när både generaliserade och fokala anfall upplevs.

Det finns över 40 olika typer av epileptiska anfall. Under vissa anfall förblir människor alerta, medan andra anfall kan orsaka medvetslöshet. De kan orsaka skakningar och ryck eller ge människor ovanliga känslor. De viktigaste typerna av anfallstyp och deras symtom beskrivs i detalj i avsnittet nedan.

 

 

[1] Scheffer I, Berkovic S et al. ILAE classification of the epilepsies: Position paper of the ILAE Commission for Classification and Terminology. Epilepsia. 2017;58(4):512-521 doi:10.1111/epi.13709

 

Hur många människor har epilepsi?

Epilepsi är ett av de vanligaste neurologiska tillstånden (vilket innebär att det påverkar nervsystemet) i världen[1]. Det påverkar människor i alla åldrar, raser och sociala klasser. Cirka 50 miljoner människor världen över har tillståndet,[2] dock uppskattas det att upp till 70% av personerna med epilepsi kan leva anfallsfritt med rätt diagnos och behandling.

 

 

[1] Neligan A, Sander JW. The incidence and prevalence of epilepsy. In: Rugg-Gunn FJ, Stapley HB, eds. Epilepsy 2017: from Bench to Bedside. 16th ed. International League Against Epilepsy (British Chapter); 2017:3-10.

[2] World Health Organization. Epilepsy. Accessed December 2020. https://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/epilepsy

Symtom

Det huvudsakliga symtomet på epilepsi är epileptiska anfall. Dessa orsakas av plötsliga urladdningar av elektrisk aktivitet i hjärnan som stör hjärnans funktion och dess vanliga kommunikation. Beroende på vilken del av hjärnan som är inblandad kan anfall drabba människor på olika sätt.

 

Vilka är symtomen på epilepsi?

Huvudsymptom på epilepsi är återkommande anfall – dessa är ofta oförutsägbara och episodiska, vilket innebär att de kommer och går. Många tycker dock att det är bra att hålla reda på vad som sker före varje anfall för att bättre förstå de varningstecken som är typiska för just dem.

De flesta personer med epilepsi har anfall som varar en kort tid (mindre än fem minuter) och avtar av sig själva. Men ibland kan ett anfall pågå längre än fem minuter, eller så kan flera anfall inträffa utan någon återhämtningstid däremellan. Detta kallas ‘status epilepticus’ och akut hjälp och/eller medicinering kan krävas för att avsluta anfallet så snabbt som möjligt.

Anfall kategoriseras som fokala, vilka börjar i en del av hjärnan, och generaliserade, vilka involverar alla delar av hjärnan.

Fokala anfall

Fokala anfall är i allmänhet korta och varar mindre än två minuter.

  • Fokala anfall utan påverkan på medvetandet – kallas även “fokalmedvetna” anfall, där du förblir varse om vad som händer runt dig och inte försjunker i medvetslöshet. Symtom kan inkludera ofrivilliga ryck i en arm eller ett ben samt sensoriska symtom som att känna en stickande känsla, yrsel och att se blinkande ljus.
  • Fokala anfall med påverkat medvetande – under dessa anfall påverkas din uppfattning eller ditt medvetande. Din kropp tenderar att göra ofrivilliga rörelser såsom smackningar med läpparna, väva med armarna och slumpmässiga ljud, eller så kan du stirra tomt framför dig.

Generaliserade anfall

  • Tonisk-kloniska anfall – det här är de anfall som vanligtvis associeras med epilepsi. De har två faser som vanligtvis varar i cirka en till tre minuter totalt. Om anfall pågår i fem minuter är det viktigt att få medicinsk hjälp. Den första är den “toniska” fasen, när du blir medvetslös, stel och faller till golvet. I det andra (”kloniska”) steget kommer armar och ben att rycka upprepade gånger och andningen kan påverkas, vilket kan orsaka en blå nyans runt munnen. Ibland kan du bita dig i tungan eller tappa kontrollen över urinblåsan och tarmarna.
  • Absensanfall – denna typ av anfall varar vanligtvis i upp till 10-15 sekunder och drabbar främst barn. Symtomen inkluderar rytmiska ögonblinkningar, små ryck i kroppen och att stirra tomt framför sig som om i en dröm.
  • Myokloniska anfall – dessa anfall är mycket korta och varar bara i bråkdelen av en sekund, så medvetandet påverkas vanligtvis inte. De orsakar plötsliga ryck eller ryckningar som kan påverka en del eller hela kroppen. Myokloniska anfall kan vara milda eller kraftigare, som en elektrisk stöt.
  • Toniska anfall – beroende på var i hjärnan anfallet börjar kommer musklerna i ett område av kroppen eller i hela kroppen att stramas åt, vilket gör att din kropp blir stel. Om det händer när du står upp kan du falla ner på golvet. Dessa anfall är korta och brukar vara i mindre än 20 sekunder.
  • Atoniska anfall – dessa varar bara i några sekunder, men de har en stark effekt eftersom de får alla muskler att bli slappa. Detta kan leda till att du faller ner på golvet eller att huvudet faller framåt och att knäna sjunker.
  • Kloniska anfall – dessa påverkar vanligtvis ansiktet, nacken och armarna och orsakar upprepade ryckande kroppsrörelser.

Vilka är stadierna av epilepsi?

Epilepsi har inte definierade stadier; det kan komma ganska plötsligt och kan börja i alla åldrar. Vem som helst kan få ett enskilt epileptiskt anfall, och detta betyder inte nödvändigtvis att du har epilepsi.

Ofta är epilepsi ett livslångt sjukdomstillstånd, även om vissa typer av epilepsi varar under en begränsad tid och kramperna till slut avtar.

Vilka är de tidiga tecknen på epilepsi?

Vanligtvis är anfall oförutsägbara, korta och episodiska, vilket innebär att de kommer och går, så det kan vara svårt att veta när man kan förvänta sig dem.

Tecknen kan också variera för olika personer, så det är en bra idé att bygga upp en förståelse av eventuella varningstecken som du märker i samband med varje anfall för att hjälpa dig att förutse och förbereda dig för ett anfall. Varningstecken kan utgöras av:

  • Märkliga känslor som är svåra att beskriva
  • Ovanliga dofter, smaker eller sinnesupplevelser
  • Ovanliga upplevelser som att känna sig distanserad och att kroppen känns annorlunda
  • Att känna sig förvirrad
  • Glömska
  • Ryckande rörelser i en arm, ett ben eller i kroppen
  • Att falla eller snubbla
  • Stickningar och domningar
  • Huvudvärk
  • Att känna sig sömnig eller svag
  • Att oväntat förlora kontrollen över urinblåsa eller tarm

Fokala anfall utan förlust av medvetande kallas ibland ”auror” och ses ofta som ett varningstecken för att ett tonisk-kloniskt anfall kommer att inträffa. Dessa kan involvera en känsla av déjà vu (att känna att du har varit här tidigare), att plötsligt känna intensiv rädsla eller glädje, stickningar i armar och ben, stelhet eller ryckningar i kroppen, ovanlig smaker eller lukter samt en “stigande” känsla i magen.

Orsaker, riskfaktorer och förväntad livslängd

Orsakerna till epilepsi är komplexa och inte alltid lätta att identifiera och ofta har epilepsi inga identifierbara orsaker. Det kan vara ett resultat av en persons genetik, en strukturell förändring i hjärnan eller andra underliggande sjukdomstillstånd som hjärntumörer och infektionssjukdomar såsom hjärnhinneinflammation och virusencefalit. Vissa händelser kan också öka sannolikheten för epileptiska anfall, till exempel syrebrist i barnets hjärna under förlossning eller hjärnskada från en olycka eller en stroke.

Hos vuxna med epilepsi är risken för att dö upp till tre gånger högre[1] än hos den allmänna befolkningen. Studier tyder på att livslängden kan minskas med upp till 10 år när det finns en känd orsak till epilepsi[2].

 

 

[1] England M J, Liverman C T, Schultz A M, Strawbridge L M, eds. Epilepsy Across the Spectrum. Institute of Medicine (US) Committee on the Public Health Dimensions of the Epilepsies. Washington DC. National Academies Press (US); 2012. Accessed December 2020. doi:10.17226/13379

[2] Tomson T, Forsgren L. Life expectancy in epilepsy. Lancet. 2005;365(9459):557-558. doi:10.1016/S0140-6736(05)17926-4

Vad orsakar epilepsi?

Epilepsi kan vara kopplad till genetisk ärftlighet eller orsakas av en förändring i hjärnan. Detta kan inkludera hjärnskador orsakade av:

  • Att hjärnan tar skada ofta till följd av en bilolycka eller annat fysiskt trauma
  • Smittsamma sjukdomar såsom hjärnhinneinflammation, AIDS och virusencefalit
  • En stroke eller en hjärntumör
  • Skador på grund av missbruk av droger eller alkohol
  • Fosterskador såsom syrebrist under förlossningen

Krampanfall kan komma slumpmässigt, men många tycker att vissa faktorer kan hjälpa till att utlösa anfallen, inklusive sömnbrist, stress, medicinering, droger eller alkohol, missade måltider, att vakna upp, menstruation samt blinkande eller flimrande ljus. Dessa faktorer orsakar inte epilepsi i sig, men de är vanliga markörer för epileptiska anfall.

Är epilepsi ärftlig?

Cirka en av tre personer med epilepsi har också en familjemedlem med tillståndet, vilket tyder på att orsaken ofta är ärftlig. Men många människor som har föräldrar med epilepsi upplever inte själva anfall eller utvecklar epilepsi. Ibland är det också ett resultat av en icke-ärftlig genetisk disposition, orsakad av en förändring i en persons gener, vilket kan hända när vi blir äldre.

Vem får epilepsi?

Epilepsi kan utvecklas hos vem som helst när som helst under livet, men det diagnostiseras oftast hos barn samt personer över 65 år. Detta beror på att det finns fler sannolika orsaker under dessa stadier av livet, såsom svårigheter vid födsel och barndomsinfektion eller stroke hos äldre människor.

 

Hur länge kan du leva med epilepsi?

När du väl har utvecklat epilepsi är det ofta ett livslångt sjukdomstillstånd, även om det finns många behandlingsalternativ för att minska anfall eller till och med stoppa dem helt.

Ibland hjälper mediciner människor att inte drabbas av anfall i ett år eller mer innan de upplever ett nytt anfall, tydligen ganska slumpmässigt. Detta kallas för ”genombrottsanfall” och kan hända av olika anledningar. Om du får ett genombrottsanfall är det lämpligt att söka medicinsk rådgivning för om din behandling behöver justeras.

Många fortsätter sin behandling hela livet, men vissa människors anfall försvinner med tiden vilket innebär att de kan sluta ta mediciner. När epilepsi försvinner helt kallas det självläkning.

Diagnos

Människor som diagnostiseras med epilepsi har en tendens att uppleva upprepade anfall som börjar i hjärnan, så läkare kommer sannolikt bara att göra en undersökning om du har upplevt fler än ett anfall.

Att få ett enskilt anfall betyder inte att du har epilepsi, men se till att du pratar direkt med din läkare eller primärvården om du får ett anfall så att de kan börja utreda om orsaken.

Först kommer läkaren att se om dina anfall börjar i hjärnan eller inte. Andra typer av anfall såsom de som orsakas av lågt blodsocker eller av hjärtproblem är inte associerade med epilepsi.

Om läkaren tror att det kan vara epilepsi kommer du vanligtvis att hänvisas till en neurolog, som är en specialistläkare inom sjukdomstillstånd för hjärnan och nerverna.

Hur diagnostiseras epilepsi?

Det finns inget enskilt test för att diagnostisera epilepsi, så det kan vara en lång process när läkare tittar på en mängd information för att ta reda på vad som orsakar anfallen. Ofta kan symtomen likna andra tillstånd såsom panikattacker, migrän eller svimning, så all specifik information du kan berätta om dina anfall kan vara till hjälp.

Detta kan inkludera:

  • Att beskriva när anfallet inträffade och vad du gjorde innan dess
  • Att skriva ner allt du kan komma ihåg om hur du kände dig före, under och efter anfallet, till exempel kroppsliga upplevelser, känslor och om du var vid medvetande eller inte
  • Att ta med dig någon som har upplevt ett av dina anfall eller be denne skriva ner några anteckningar som du kan ge till din läkare
  • Att spela in en video av ett av dina anfall.

Tester för att diagnostisera epilepsi

När din läkare har en tydligare bild av de anfall du upplever kan några tester föreslås. Dessa hjälper läkaren att samla in mer information för att ställa en diagnos och utesluta andra orsaker, men testerna kan inte bekräfta eller avfärda epilepsi på egen hand.

Testen för epilepsi inkluderar:

  • Hjärnavbildningar – den huvudsakliga typen av hjärnavbildning görs med magnetkamera (MRI). Detta skapar en bild av din hjärna med hjälp av magnetfält och kan visa läkare eventuella ovanligheter såsom hjärnskador, ärrbildning eller tillväxt.
  • EEG – förkortning av elektroencefalografi, en EEG använder ofarliga elektroder som är fästa i din hårbotten. Dessa registrerar elektriska signaler från din hjärna till en dator och analyseras sedan för eventuell ovanlig hjärnaktivitet.
  • Blodprov – läkaren kommer att använda en spruta för att ta ett blodprov från armen. Detta gör det möjligt att leta efter andra möjliga orsaker till anfallen såsom låga blodsockernivåer eller diabetes.
  • EKG – förkortning för elektrokardiogram, ett EKG kan identifiera ovanlig aktivitet i hjärtat genom elektriska sensorer som är fästa vid din kropp. Dessa sensorer är ofarliga och skadar inte, och resultaten kan hjälpa till att utesluta huruvida kramperna är kopplade till hur ditt hjärta fungerar.

Behandling och medicinering

Om du diagnostiseras med epilepsi finns det en rad olika behandlingar tillgängliga inklusive medicinering, kirurgi och stimuleringsbehandlingar. Medan epilepsi i allmänhet inte kan botas kan många människor med rätt behandling hålla anfall under kontroll eller till och med stoppa dem helt.

 

Hur behandlas epilepsi?

Behandlingsplanerna är skräddarsydda för individens ålder, typ av anfall samt andra medicinska tillstånd. Du kan bli ombedd att föra en anfallsdagbok för att ge läkare en bättre bild av dina anfall och hjälpa dem att rekommendera den bästa behandlingen. Detta inkluderar enkel information som:

  • När dina anfall inträffar
  • Hur länge de håller i
  • Vilka symtom du upplever
  • Eventuella förändringar i din dagliga rutin såsom olika mediciner eller menstruation

Läkemedel

De flesta personer med epilepsi tar antiepileptika för att hjälpa till att kontrollera anfall genom att ändra de kemiska nivåerna i hjärnan.   Antiepileptika är effektiva för cirka sju av tio personer med epilepsi. Om den första antiepileptikan inte är effektiv kan läkaren prova alternativ eller en kombination av olika läkemedelstyper för att hitta vad som fungerar för dig. Läkemedel för epilepsi finns i kapsel-, vätske-, tablett- och sirapform och tas vanligtvis dagligen. Eventuella biverkningar av dessa läkemedel bör alltid diskuteras med en läkare eller apotekspersonal. Epilepsiläkemedlen kan också påverka andra mediciner du tar så de bör alltid tas under överinseende av din vårdpersonal. Om du nyligen har fått diagnosen epilepsi kan du ha många frågor innan du påbörjar behandlingen. Det är en bra idé att prata igenom detta med din vårdpersonal - du kanske vill skriva ner några frågor innan ditt möte. Här är några exempel på frågor att ställa om din behandling:

  • Hur fungerar medicinen?
  • När och hur ska jag ta den?
  • Kommer jag att uppleva några biverkningar?
  • Kommer det att påverka några aspekter av det dagliga livet som att köra bil?
  • Kommer det att påverka något annat läkemedel jag tar?
Om du tar hand om ett barn med epilepsi kan du också ha ytterligare frågor om hur du bäst kan hjälpa dem, till exempel:
  • Vilken medicinsk information behöver jag meddela till mitt barns skola?
  • Hur kan jag hjälpa när mitt barn får ett anfall?

Kirurgi

I fall där antiepileptika inte lyckats hjälpa att kontrollera anfall kan kirurgi övervägas. Först kommer tester att utföras för att se om anfallen orsakas av en liten del av hjärnan där kirurgi är möjligt. Det finns två olika typer av kirurgiska metoder tillgängliga:

  • Att ta bort en liten del av hjärnan som orsakar anfall
  • Att separera den specifika delen av hjärnan som orsakar anfall från resten av hjärnan.
Att ta hjälp av hjärnkirurgi är ett stort beslut och det är viktigt att vara säker innan du fortsätter. Din läkare kommer att förklara proceduren och prata igenom dina farhågor om din återhämtning och eventuella biverkningar. Samla in så mycket information som möjligt innan du fattar ett beslut.

Stöd

Andra procedurer som används för att behandla epilepsi inkluderar vagusnervstimulering (VNS) och djup hjärnstimulering.

Vid behandling med vagusnervstimulering implanteras en liten elektrisk apparat (som en pacemaker) under bröstet. Elektriska impulser skickas till din hjärna genom vagusnerven i nacken.

Det är osannolikt att vagusnervstimulering kommer att få anfallen att sluta helt, men det kan hjälpa till att minska deras svårighetsgrad och frekvens genom att ändra de elektriska signalerna i hjärnan. Det används ofta tillsammans med antieleptika.

Djup hjärnstimulering fungerar på ett liknande sätt. Elektroder implanteras i specifika delar av hjärnan där epileptisk aktivitet förändrar de elektriska signalerna och hjälper till att kontrollera anfallen. Detta är en relativt ny procedur som för närvarande endast används på vuxna och mer forskning behövs för att förstå hur effektiv den är.

Diet

Den ketogena dieten (även känd som ketogen behandling) är en specialiserad medicinsk diet som innehåller mycket fett och låga kolhydrater och protein. Det används ibland för att behandla epilepsi när anfall inte kan kontrolleras med hjälp av antieleptika. Av denna anledning används det oftare för att behandla barn, och det har visat sig minska antalet anfall hos vissa barn.

Det är viktigt att barn endast följer den ketogena kosten under noggrann övervakning av en barnläkare eller barndietist som kan säkerställa att kosten är noggrant balanserad.

Träning

För personer vars epilepsi kan utlösas av stress kan träning vara bra tillsammans med andra behandlingar. Många tycker att behandingar som är avslappnande och frigör stress är till hjälp, som yoga och meditation.

Förebyggande

Orsakerna till epilepsi varierar mycket, så det finns ingen enskild förebyggande metod men det finns några enkla saker du kan göra för att minska din risk att utveckla det.

  • Vidta säkerhetsåtgärder såsom att använda bilbälten, bilbarnstolar och cykelhjälmar för att minska risken för huvudskador.
  • Ät en hälsosam, balanserad kost, undvik att röka och håll alkoholkonsumtionen låg för att minska risken för stroke.

För personer som har epilepsi kan en anfallsdagbok vara en effektiv metod att förhindra epileptiska anfall eftersom den kan göra det lättare att identifiera faktorer som mer sannolikt leder till anfall och låter dig undvika dessa situationer i framtiden.

Viss säkerhetsutrustning kan också vara till hjälp för att upptäcka varningstecken för anfall, till exempel epilepsilarm som övervakar saker som förändringar i din hjärtfrekvens och temperatur och skickar en varning för att låta någon veta att du kanske behöver hjälp.

Vetenskapliga studier

Medan många personer med epilepsi svarar bra på behandlingen har cirka 30 % okontrollerade anfall som inte svarar på läkemedel. Av denna anledning utförs fortfarande mycket forskning för att upptäcka nya behandlingar för personer med epilepsi.

Till exempel kartlägger forskare varför genaktiviteten är annorlunda hos personer med epilepsi[1] och forskar om nya molekyler[2] som potentiellt kan utvecklas till nya epilepsiläkemedel. Dessa resultat kan vara avgörande för att upptäcka ny medicinering för de vars anfall inte svarar på nuvarande behandlingar.

 

 

[1] Parras A, de Diego-Garcia L, Alves M et al. Polyadenylation of mRNA as a novel regulatory mechanism of gene expression in temporal lobe epilepsy. Brain. 2020;143(7):2139-2153. doi:10.1093/brain/awaa168

[2] Venø MT, Reschke CR, Morris G et al. A systems approach delivers a functional microRNA catalog and expanded targets for seizure suppression in temporal lobe epilepsy. Proc Natl Acad Sci U S A. 2020;117(27):15977-15988. doi:10.1073/pnas.1919313117

Referenser och källor

  1. Scheffer I, Berkovic S et al. ILAE classification of the epilepsies: Position paper of the ILAE Commission for Classification and Terminology. Epilepsia. 2017;58(4):512-521 doi:10.1111/epi.13709
  2. Neligan A, Sander JW. The incidence and prevalence of epilepsy. In: Rugg-Gunn FJ, Stapley HB, eds. Epilepsy 2017: from Bench to Bedside. 16th ed. International League Against Epilepsy (British Chapter); 2017:3-10.
  3. World Health Organization. Epilepsy. Accessed December 2020. https://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/epilepsy
  4. England M J, Liverman C T, Schultz A M, Strawbridge L M, eds. Epilepsy Across the Spectrum. Institute of Medicine (US) Committee on the Public Health Dimensions of the Epilepsies. Washington DC. National Academies Press (US); 2012. Accessed December 2020. doi:10.17226/13379
  5. Tomson T, Forsgren L. Life expectancy in epilepsy. Lancet. 2005;365(9459):557-558. doi:10.1016/S0140-6736(05)17926-4
  6. Parras A, de Diego-Garcia L, Alves M et al. Polyadenylation of mRNA as a novel regulatory mechanism of gene expression in temporal lobe epilepsy. Brain. 2020;143(7):2139-2153. doi:10.1093/brain/awaa168
  7. Venø MT, Reschke CR, Morris G et al. A systems approach delivers a functional microRNA catalog and expanded targets for seizure suppression in temporal lobe epilepsy. Proc Natl Acad Sci U S A. 2020;117(27):15977-15988. doi:10.1073/pnas.1919313117
Du kanske är intresserad av...
Inga data hittades