I DETTA AVSNITT

Relaterade artiklar
Inga data hittades
Attention Deficit Hyperactivity Disorder

ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) är ett tillstånd som påverkar beteendet. Det utvecklas i barndomen och kan fortsätta in i vuxen ålder. Ta reda på mer om vad ADHD är, symtom för både barn och vuxna samt hur tillståndet kan hanteras och behandlas.

Vad är ADHD?

ADHD är en utvecklingsneurologisk störning som kan orsaka ouppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet. Personer med ADHD kan verka rastlösa, ha svårt att behålla uppmärksamhet och koncentration samt handla impulsivt eller vårdslöst.

Symtomen på ADHD märks vanligtvis först i tidig ålder och de flesta fall diagnostiseras när barn är sex till 12 år gamla. Dock kan vissa människor initialt bli feldiagnostiserade med andra psykiska tillstånd, såsom bipolär sjukdom, eller vara utan en korrekt diagnos till vuxen ålder.

Många barn kan gå igenom stadier där de är rastlösa eller har svårt med uppmärksamheten, men det betyder inte nödvändigtvis att de har ADHD. Det är viktigt att prata med vårdpersonal för att diskutera en eventuell diagnos om ett barn har drabbats.

Symtomen förbättras vanligtvis med åldern, men många vuxna kommer att fortsätta att uppleva problem och vissa kan utveckla ytterligare psykiatriska störningar, oftast humör- och ångeststörningar, missbruksstörningar eller personlighetsstörningar[1]. Till exempel inträffar ADHD och ångeststörningar samtidigt i 25 % av fallen[2] och det är även vanligt att ADHD och dyslexi inträffar samtidigt[3].

[1] Katzman MA, Bilkey TS, Chokka PR, Fallu A, Klassen LJ. Adult ADHD and comorbid disorders: clinical implications of a dimensional approach. BMC Psychiatry. 2017;17(1):302. doi:10.1186/s12888-017-1463-3

[2] D’Agati E, Curatolo P, Mazzone L. Comorbidity between ADHD and anxiety disorders across the lifespan. Int J Psychiatry Clin Pract. 2019;23(4):238-244. doi:10.1080/13651501.2019.1628277

[3] Germanò E, Gagliano A, Curatolo P. Comorbidity of ADHD and dyslexia. Dev Neuropsychol. 2010;35(5):475-493. doi:10.1080/87565641.2010.494748

Vilka är de viktigaste typerna av ADHD?

Personer med ADHD kan ha problem med uppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet, men inte nödvändigtvis alla tre tillsammans. Det finns ett relaterat tillstånd som kallas uppmärksamhetsstörning (ADD), vilket kan orsaka problem med uppmärksamheten utan den åtföljande hyperaktivitet eller impulsivitet som är förknippad med ADHD.

Hur många människor har ADHD?

De rapporterade frekvenserna av ADHD skiljer sig globalt, från 1 % av barnen i skolåldern i vissa länder till nästan 20 % i andra länder. Anledningen till den stora variansen i rapporterade frekvenser är oklar, men vissa experter hävdar att det kan vara relaterat till att ADHD definieras på olika sätt[1].

En analys av 175 forskningsstudier världen över om ADHD-prevalens hos barn 18 år och yngre uppskattade att 7,2 % är drabbade[2]. En stor undersökning om ADHD på 11 422 vuxna i åldern 18–44 år i 10 länder i Amerika, Europa och Mellanöstern visade en genomsnittlig förekomst på 3,4 %[3].

[1] Polanczyk G, de Lima MS, Horta BL, Biederman J, Rohde LA. The worldwide prevalence of ADH: a systematic review and metaregression analysis. Am J Psychiatry. 2007;164(6):942-948. doi:10.1176/ajp.2007.164.6.942

[2] Thomas R, Sanders S, Doust J, Beller E, Glasziou P. Prevalence of attention-deficit/hyperactivity disorder: a systematic review and meta-analysis. Pediatrics. 2015;135(4):e994-e1001. doi:10.1542/peds.2014-3482

[3] Fayyad J, de Graaf R, Kessler R et al. Cross-national prevalence and correlates of adult attention-deficit hyperactivity disorder. Br J Psychiatry. 2007;190(5):402-409. doi:10.1192/bjp.bp.106.034389

Symtom

De huvudsakliga symtomen för ADHD är relaterade till svårigheter med uppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet.

Vilka är symtomen för ADHD?

Personer med ADHD kan ha symtom relaterade till svårigheter med uppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet men inte nödvändigtvis alla tre tillsammans. Symtom kan inkludera:

  • Svårigheter med uppmärksamhet:
    • Svårt att behålla uppmärksamheten, lätt att bli distraherad
    • Att missa detaljer, göra oförsiktiga misstag
    • Att vara glömsk i dagliga aktiviteter och tappa bort saker
    • Svårt att slutföra långa och tråkiga uppgifter
    • Starta nya uppgifter eller projekt utan att slutföra andra
    • Att inte lyssna ordentligt på andra människor
    • Svårt att följa instruktioner
  • Hyperaktivitet och impulsivitet:
    • Alltid röra på sig eller hålla på med något, att vara ständigt aktiv
    • Att vara oförmögen att leka eller njuta av hobbyer på ett tyst sätt
    • Att handla utan att tänka och ha liten eller ingen känsla av fara
    • Att prata mycket och plötsligt
    • Att avbryta eller inkräkta på andra människor eller konversationer

Dessa symtom kan leda till utvecklingsproblem såsom dåliga utbildningsresultat, problem med disciplin och brist på social interaktion.

Vilka är stadierna av ADHD?

Symtom på ADHD ses vanligtvis först i tidig ålder och kan bli mer märkbara när barn börjar gå i skolan. När barn växer upp till tonåren kan deras hyperaktivitet minska, men många kommer att kämpa med relationer och visa antisociala beteenden.

Svårigheter med uppmärksamhet, rastlöshet och impulsivitet minskar vanligtvis med åldern, men många vuxna fortsätter att uppleva problem.

En studie fann att nästan hälften av personer som hade ADHD i barndomen fortsatte att uppfylla alla kriterierna för ADHD hos vuxna. Symtomen av brist på uppmärksamhet kvarstod hos vuxna mycket mer än hyperaktivitet/impulsivitet[1]. Hos vuxna är hyperaktivitet oftare internaliserad, och symtom av brist på uppmärksamhet kan döljas av ångestsymtom eller tvångsliknande kompensationsstrategier[2].

[1] Kessler RC, Green JG, Adler LA et al. Structure and diagnosis of adult attention-deficit/hyperactivity disorder: analysis of expanded symptom criteria from the Adult ADHD Clinical Diagnostic Scale. Arch Gen Psychiatry. 2010;67(11):1168-1178. doi:10.1001/archgenpsychiatry.2010.146

[2] Weibel S, Menard O, Ionita A et al. Practical considerations for the evaluation and management of attention deficit hyperactivity disorder (ADHD) in adults. Encephale. 2020;46(1):30-40. doi:10.1016/j.encep.2019.06.005

Vilka är de tidiga tecknen på ADHD?

Hyperaktivitet och impulsivitet tenderar att vara huvudsymtomen hos barn. Detta inkluderar att hålla på med något, svårt att hålla uppmärksamhet och att inte kunna leka på ett tyst sätt.

Orsaker och riskfaktorer

Den exakta orsaken till ADHD är okänd. Forskning har dock identifierat ett antal faktorer som ökar risken för barn att utveckla tillståndet.

Vad orsakar ADHD?

Det tros finnas flera riskfaktorer för ADHD:

  • familjegenetik
  • alkohol, rökning eller användning av droger under graviditeten
  • exponering för miljögifter såsom höga halter av bly under graviditeten
  • för tidig födelse (före vecka 37 av graviditeten) och låg födelsevikt
  • att exponeras för miljögifter i ung ålder
  • hjärnskador

Är ADHD ärftligt?

Gener som överförs från föräldrar är en betydande faktor för att ett barn utvecklar tillståndet. Men i de flesta fall är ADHD kopplat till flera genetiska och miljömässiga riskfaktorer som var och en har en liten individuell effekt men verkar ihop för att öka risken .

Vem får ADHD?

Eftersom det inte finns någon enskild orsak till ADHD kan vem som helst utveckla tillståndet. Det utvecklas i barndomen och kan förekomma familjärt.

Hur länge kan du leva med ADHD?

ADHD minskar inte direkt livslängden, men under en individs livstid kan ADHD öka risken för andra psykiatriska störningar och ha en betydande inverkan på den totala livskvaliteten. Men även om ADHD inte kan botas kan de tillgängliga behandlingarna ge en viss lindring av symtomen.

Diagnos

Det finns inget enskilt test för att diagnostisera ADHD, och symtomen kan likna symtom för andra beteendesvårigheter, vilket kan leda till en försenad diagnos.

Hur diagnostiseras ADHD?

En diagnos av ADHD kan endast ställas efter en omfattande utvärdering av en läkare med expertis. Symtomen måste ha varit långvariga och påverka individens vardag.

Test för att diagnostisera ADHD

ADHD kan inte diagnostiseras genom ett enkelt fysiskt eller psykologiskt test. En specialist måste göra en detaljerad bedömning för att ställa en diagnos. Bedömningen kan omfatta:

  • En fysisk undersökning (detta kan också hjälpa till att bedöma om symtomen orsakas av ett annat tillstånd)
  • Individuellt samtal med barnet eller vuxen som bedöms
  • Direkta samtal eller rapporter från andra personer som är mycket med personen som bedöms, till exempel partners och lärare

ADHD definierades ursprungligen hos barn men är nu känt att kvarstå i vuxen ålder för vissa patienter. Trots detta underdiagnostiseras ADHD hos vuxna fortfarande. Att ställa en diagnos kan försvåras av symtom som överlappar med andra psykiatriska störningar som kan uppstå vid sidan av ADHD. Screeningverktyg har utvecklats för att läkare ska kunna identifiera vilka vuxna som bör utvärderas för ADHD, och kliniska intervjuer och familjehistorier gör det möjligt att skilja mellan ADHD och andra psykiatriska tillstånd som kan uppstå samtidigt[1].

[1] Jain R, Jain S, Montano CB. Addressing diagnosis and treatment gaps in adults with attention-deficit/hyperactivity disorder. Prim Care Companion CNS Disord. 2017;19(5):17nr02153. doi:10.4088/PCC.17nr02153

Behandling och medicinering

Behandling och läkemedel för ADHD kan hjälpa till att lindra symtomen och göra tillståndet lättare att leva med.

Hur behandlas ADHD?

Även om det inte finns något botemedel mot ADHD, kan drabbade barn och deras föräldrar ges pedagogiskt stöd med råd och vägledning, tillsammans med medicinska och beteendemässiga terapier för att hjälpa barnen att hantera effekterna av tillståndet.

För vuxna är medicinering ofta den första behandlingslinjen med ytterligare stöd av psykologisk terapi.

Läkemedel

En rad olika läkemedel kan användas för att hjälpa människor att hantera symtomen för ADHD. Läkare behöver ofta arbeta med enskilda patienter för att hitta rätt medicin eller dosering som fungerar bäst för patienten. De flesta läkemedel för ADHD kan klassificeras antingen som stimulerande eller som icke-stimulerande.

  • Stimulerande medel: Detta är den vanligaste typen av läkemedel för ADHD. De verkar genom att öka kemikalierna dopamin och noradrenalin i hjärnan, som spelar en nyckelroll för att hantera tänkande och uppmärksamhet.
  • Icke-stimulerande medel: Läkemedel som inte är stimulerande kan också användas för att behandla ADHD. De kan vara till hjälp för personer som inte lämpligen kan använda stimulerande medel. Dessa läkemedel kan också förbättra fokus, uppmärksamhet och impulsivitet hos en person med ADHD. De kan skrivas ut i kombination med ett stimulerande medel för att öka effektiviteten.
Vissa antidepressiva medel kan också användas ensamma eller i kombination med ett stimulerande medel för att behandla ADHD. Antidepressiva medel kan hjälpa vid alla symtom för ADHD och kan ordineras om ett stimulerande medel inte är lämpligt. Antidepressiva medel kan annars även vara till hjälp i kombination med stimulerande medel om en patient även lider av andra tillstånd, till exempel en ångeststörning.

Mediciner för ADHD bör användas under medicinsk övervakning, precis som alla receptbelagda läkemedel.

Terapi och stöd

Det finns ett antal terapier som kan vara användbara vid behandling av ADHD hos barn, ungdomar och vuxna.

  • Beteendeterapi:Detta kan hjälpa en att hantera sitt eget beteende. Terapeuter kan lära barn sociala färdigheter och hur man reagerar på ett lämpligt sätt med andra människor. Beteendeterapeuter kan också ge stöd till barnens vårdare och lärare.
  • Kognitiv beteendeterapi (KBT): Detta kan hjälpa till med mindfulness – att vara medveten om tankar och känslor samt acceptera dem. Kognitiv beteendeterapi kan bidra till att förbättra fokus och koncentration samt minska drivkraften att agera utan att tänka eller ta onödiga risker.
  • Familjeterapi/föräldrastöd: Att lära sig dessa kan hjälpa familjemedlemmar att hitta bättre sätt att både hantera störande beteenden och uppmuntra positiva förändringar.
  • Stödgrupper: Dessa kan hjälpa föräldrar och familjer att få kontakt med andra som har liknande problem och bekymmer.

Diet

Personer med ADHD bör försöka äta en vanligt, hälsosam, välbalanserad kost.

Vissa personer med ADHD upplever att deras symtom verkar förvärras efter att ha ätit vissa typer av mat eller dryck, särskilt om det innehåller tillsatser eller koffein. I det här fallet är det tillrådligt att föra en dagbok över mat, dryck och beteende samt att prata med en läkare. Läkaren kan skriva en remiss till en näringsläkare eller dietist.

Träning

Barn med ADHD bör få hjälp att njuta av aktiviteter som att gå på en promenad, leka i trädgården eller delta i lagidrotter. Förutom att främja deras fysiska hälsa kommer regelbunden aktivitet under dagen att hjälpa till att se till att de är trötta vid läggdags.

För att hjälpa barnen att komma till ro vid läggdags är det viktigt att barnen på kvällen endast deltar i lugna aktiviteter som inte är överstimulerande.

Förebyggande

Även om det inte är möjligt att förhindra ADHD, finns det sätt att minska effekten av symtomen. Föräldrar och vårdare till barn med ADHD kan hjälpa på flera sätt:

  • Sätt tydliga gränser och förklara förväntade beteenden
  • Håll dig till fasta rutiner, även vid läggdags
  • Belöna ditt barn när barnet visar positivt beteende och följer instruktioner (håll dessa enkla och lätta att följa)
  • Använd klistermärken på ett diagram för att se när ditt barn har uppvisat positiva beteenden och följ upp hur veckan gått så att barnet kan få en möjlighet till belöning
  • Lär känna ditt barns beteenden och hjälpa till i situationer där barnet blir frustrerad. Detta kan inkludera att begränsa tiden som ditt barn leker med vänner om barnet kan bli överexalterad av det
  • Prata med vårdare för ditt barn, till exempel lärare, för att säkerställa att de får allt extra stöd de behöver

Vuxna med ADHD kan också använda ett antal tekniker för att hantera sina symtom:

  • Håll dig fysiskt aktiv och träna regelbundet
  • Ta dig tid för avkoppling
  • Gör listor och använd en dagbok för att hålla dig välorganiserad

Vetenskapliga studier

Forskning pågår om de potentiella riskerna för att utveckla ADHD. Med avancerad avbildningsteknik har man kunnat identifierat strukturella och funktionella skillnader i hjärnan mellan individer med och utan ADHD. Hjärnans underliggande anatomi och funktion samt familjära/genetiska faktorer är huvudfokus för neuropsykiatrisk forskning[1].

Nyligen genomförda studier har föreslagit att tarm-hjärna-axeln och tarmfloran kan spela en viktig roll för att minska risken för ADHD. Viktiga biologiska mekanismer som är involverade i tarm-hjärna-axeln anses kunna öka risken för att utveckla ADHD[2].

Arbete pågår också för att hjälpa vårdpersonal att fatta beslut om de bästa behandlingsförloppen för individer. En granskning har slutförts om effektiviteten och säkerheten för det växande antalet tillgängliga behandlingar, inklusive farmakologiska och dietära åtgärder[3].

[1] Friedman LA, Rapoport JL. Brain development in ADHD. Curr Opin Neurobiol. 2015;30:106-11. doi: 10.1016/j.conb.2014.11.007

[2] Dam SA, Mostert JC, Szopinska-Tokov JW, Bloemendaal M, Amato M, Arias-Vasquez A. The role of the gut–brain axis in attention-deficit/hyperactivity disorder. Gastroenterol Clin North Am. 2019;48(3):407-431. doi:10.1016/j.gtc.2019.05.001

[3] Caye A, Swanson JM, Coghill D, Rohde LA. Treatment strategies for ADHD: an evidence-based guide to select optimal treatment. Mol Psychiatry. 2019;24(3):390-408. doi:10.1038/s41380-018-0116-3

Referenser och källor

  1.  Katzman MA, Bilkey TS, Chokka PR, Fallu A, Klassen LJ. Adult ADHD and comorbid disorders: clinical implications of a dimensional approach. BMC Psychiatry. 2017;17(1):302. doi:10.1186/s12888-017-1463-3
  2.  D’Agati E, Curatolo P, Mazzone L. Comorbidity between ADHD and anxiety disorders across the lifespan. Int J Psychiatry Clin Pract. 2019;23(4):238-244. doi:10.1080/13651501.2019.1628277
  3.  Germanò E, Gagliano A, Curatolo P. Comorbidity of ADHD and dyslexia. Dev Neuropsychol. 2010;35(5):475-493. doi:10.1080/87565641.2010.494748
  4.  Polanczyk G, de Lima MS, Horta BL, Biederman J, Rohde LA. The worldwide prevalence of ADH: a systematic review and metaregression analysis. Am J Psychiatry. 2007;164(6):942-948. doi:10.1176/ajp.2007.164.6.942
  5.  Thomas R, Sanders S, Doust J, Beller E, Glasziou P. Prevalence of attention-deficit/hyperactivity disorder: a systematic review and meta-analysis. Pediatrics. 2015;135(4):e994-e1001. doi:10.1542/peds.2014-3482
  6.  Fayyad J, de Graaf R, Kessler R et al. Cross-national prevalence and correlates of adult attention-deficit hyperactivity disorder. Br J Psychiatry. 2007;190(5):402-409. doi:10.1192/bjp.bp.106.034389
  7.  Kessler RC, Green JG, Adler LA et al. Structure and diagnosis of adult attention-deficit/hyperactivity disorder: analysis of expanded symptom criteria from the Adult ADHD Clinical Diagnostic Scale. Arch Gen Psychiatry. 2010;67(11):1168-1178. doi:10.1001/archgenpsychiatry.2010.146
  8.  Weibel S, Menard O, Ionita A et al. Practical considerations for the evaluation and management of attention deficit hyperactivity disorder (ADHD) in adults. Encephale. 2020;46(1):30-40. doi:10.1016/j.encep.2019.06.005
  9.  Faraone SV, Asherson P, Banaschewski T et al. Attention-deficit/hyperactivity disorder. Nat Rev Dis Primers. 2015;1:15020. doi:10.1038/nrdp.2015.20
  10.  Jain R, Jain S, Montano CB. Addressing diagnosis and treatment gaps in adults with attention-deficit/hyperactivity disorder. Prim Care Companion CNS Disord. 2017;19(5):17nr02153. doi:10.4088/PCC.17nr02153
  11.  Friedman LA, Rapoport JL. Brain development in ADHD. Curr Opin Neurobiol. 2015;30:106-11. doi: 10.1016/j.conb.2014.11.007
  12.  Dam SA, Mostert JC, Szopinska-Tokov JW, Bloemendaal M, Amato M, Arias-Vasquez A. The role of the gut–brain axis in attention-deficit/hyperactivity disorder. Gastroenterol Clin North Am. 2019;48(3):407-431. doi:10.1016/j.gtc.2019.05.001
  13.  Caye A, Swanson JM, Coghill D, Rohde LA. Treatment strategies for ADHD: an evidence-based guide to select optimal treatment. Mol Psychiatry. 2019;24(3):390-408. doi:10.1038/s41380-018-0116-3
Du kanske är intresserad av...
Inga data hittades